Det har hänt mycket i mitt liv dom senaste åren. Väldigt mycket. Men jag kommer inte att skriva om det nu. Det får bli allteftersom, när jag orkar.
Jag har många gånger tänkt att skriva här och nu var det dags -dags för kapitel två i mitt liv, mitt i livet.
Mest tror jag att jag behöver skriva för min egen skull, som en terapi, men vill även göra ett försök till att förklara varför jag inte hört/hör av mig till er, mina underbara vänner, som jag vet finns här för mig.
Men så småningom hoppas jag även att kunna ge inspiration, eftertanke, lärdomar, aha-upplevelser och energi till er som läser.
Men som sagt, jag kommer att berätta i egen takt, ett steg i taget.
Så, förutom mitt i livet, vart är jag nu?
- Ensamstående mamma till två underbart fina pojkar.
- Executive Assistant för två VP:s (Vice Presidents) på Volvo Group Trucks Technology.
- Nyinflyttad i en fin 2:a.
- Nyseparerad från min sambo och bearbetar min sorg över separationen. Är mycket ledsen, för jag älskar honom så djupt och trodde att vi skulle vara tillsammans för alltid.
- Lever med daglig smärta från tre diskbråck i nacken och Bechterews sjukdom (reumatism).
Idag har det varit en bättre dag. Jag och pojkarna har blivit ompysslade och vi har haft en mysig dag hos mamma i Hindås. Pappa är i Norge och arbetar så honom fick vi tyvärr inte träffa idag.
Men däremot har jag gosat med min systerdotter, Zelda. Hon är såå fin och go :-)
Fick också träffa min brorsdotter Tyra, som bara är drygt 2 veckor gammal. Men hon sov så gott så ville inte lyfta upp henne och störa sömnen.
Mamma bjöd på god lunch, lax med sötpotatis och grönsaker.
Därefter hade jag och killarna en riktigt mysig och kul lördagskväll. Vi gjorde smoothies till kvällsmat och vi skrattade så vi kiknade ... Dom är så himla roliga och gör mig såå glad. Något som jag verkligen behöver nu.
När man har Bechterews och dessutom diskbråcks problematik som jag har, så blir det ibland lite extra sjukhusbesök.
Då jag har extremt ont i ryggen vid inandning sedan ett par veckor tillbaka, så skickade både min reumatolog och ortoped, remiss till akuten för att utesluta propp eller vatten i lungorna.
I torsdags när jag satt i väntrummet så började jag att samtala med en äldre herre.(Herre är för mig en stilig äldre man).
Vi satt ifrån att jag kom dit kl. 13.20 tills att jag blev inlagd på "min" säng ca kl. 22.30 och pratade med varandra.
Jag har tänkt på det nu efteråt, vilken oerhört positiv påverkan han haft på mitt liv efter vårt samtal.
Då jag har extremt ont i ryggen vid inandning sedan ett par veckor tillbaka, så skickade både min reumatolog och ortoped, remiss till akuten för att utesluta propp eller vatten i lungorna.
I torsdags när jag satt i väntrummet så började jag att samtala med en äldre herre.(Herre är för mig en stilig äldre man).
Vi satt ifrån att jag kom dit kl. 13.20 tills att jag blev inlagd på "min" säng ca kl. 22.30 och pratade med varandra.
Jag har tänkt på det nu efteråt, vilken oerhört positiv påverkan han haft på mitt liv efter vårt samtal.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Han gjorde det lättare att utstå smärtan. Jag hoppas innerligt att jag hade samma påverkan för honom.
Han gav mig så många goda råd om livet. Då han har varit VD på två olika stora företag så berättade han (som jag ju redan vet), hur viktigt det är att "känna med" sina anställda. Empati är A och O för att lyckas i företags världen. Och inte minst lika viktig i världen i övrigt.
Han berättade att han träffade sin fru den 13 december (Lucia) för 41 år sedan. Ända sedan dess ger han henne rosor varje månad den 13:e. Hur romantiskt är inte det då? När han berättade det fick jag en tår i ögat.
Jag hoppas på att hitta en sådan man, som finns där för en i både "vått och torrt". Inte bara när solen skiner.
En man som finns där även i ens "mörka dagar". Då man verkligen behöver en partner vid sin sida. Så som jag också vill finnas till för den jag älskar.
Jag är som sagt inte i mitt lyckligaste "mode" i livet just nu. Önskar så innerligt att det skulle vara "Vi" resten av livet.
Men jag förstår nu att jag har varit svår att leva med. Jag är så ledsen för att jag förstörde det fina vi hade. För jag älskar/älskade honom sååå..
Men jag är så oerhört tacksam för allt stöd jag får från min familj; mamma, pappa, storebror, lillasyster, lillebror, mormor och alla respektive!
Även från mina närmaste vänner som hör av sig till mig (även om jag är dålig på att svara och höra av mig tillbaka).
Men det finns inga ord för hur mycket jag behöver er nu.
All min kärlek 💗
/Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar